
Min älskade, älskade mormor fick en propp i huvudet igår morse... Kan inte riktigt beskriva hur de känns att se en människa som annars e så full av liv ligga helt utslagen och hjälplös... Tanken på att livet faktiskt har ett slut och att även mormor och morfar nån gång kommer försvinna från oss har slagit mig många gånger men jag vill verkligen inte tänka den tanken så jag har slagit bort den lika fort som den kommit.
Igår va de ruskigt nära att de verkligen blev så, vi har Jennies sambo Bengt att tacka för väldigt, väldigt mycke! Han va verkligen mormors skyddsängel igår...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar